100621

Där jag bor finns en tunnelbanestation i närheten. Och på senaste tiden, på nätterna när jag ska sova, har de börjat bygga om rälsen eller något sådant. Något sådant som låter - borrande, hamrande, irriterande.

Jag lägger huvudet på kudden och ser fram emot att få sova. Men så börjar det borra och hamra och slutar nästan aldrig. Men sedan finns det de där sekunderna av ro, då de plötsligt upphör och jag känner total harmoni. Jag hinner tänka att jag lovar att bli en bättre människa om det bara kan förbli så här tyst och jag får sova. Jag får ett hopp om att det kanske inte kommer börja igen. Men det börjar alltid igen. Alltid.

Kommentarer
Postat av: melissa

SV: hihi ja de är väl grön/bruna ^^ :)

2010-06-26 @ 17:24:01
URL: http://melissablogg.se

Skriv något här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0