Jag har alltid varit så här. Får upp förhoppningarna för att sedan bli totalt besviken. Även för de minsta grejerna. Skitjobbigt.

Det var så fint att jag bara satt och log för mig själv, mitt i allt kaos. Hon stod och hackade grönsaker i köket och han gick förbi för att ställa in dammsugaren i städskåpet, men stanande till för att lägga handen på hennes höft. Hon tittade på honom och de delade en blick som bara skrek kärlek. Han kunde inte gå förbi utan att röra vid henne. Det var det finaste jag sett på länge.

Jag vill sitta i fönstret bakom skolan och röka, för det är där solen skiner på dagarna. Jag vill gå i ballerinaskor utan att frysa. Jag vill ha parkhäng med fina människor. Jag vill äta frukost på hans veranda med sjöutsikt. Jag vill ha vår och 1 månad kvar till studenten.

Hur kan man vara så kär att tårarna bara rinner så fort man ser en bild på honom? Jag måste ju vara helt sjuk i huvudet.

Hans humör är inte att leka med ibland, men jag kan inte hjälpa det.

Det finns fan alltid minst en idiot som går på "ingen påstigning"-tåget.

Jag har tänkt på en sak. Tre små ord. Det kanske är för tidigt. Jag har också tänkt på det. Vilka ord är det du menar? Jag älskar dig. Jag älskar dig.

Och allt jag kunde tänka på var, undra om det känns likadant för henne som det gjorde för mig.

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja, jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

(bara för att man inte kan bädda in, klick)

Lilla baby jag kan inte stanna kvar
Jag fuckar upp ditt organiserade liv

För jag kommer som ett yrväder med ett höganäskrus runt halsen

Det var hon som tog mig igenom det svåraste. Bara genom att vara där. Genom att sätta skivan med alla låtar om olycklig kärlek av den där sångerskan, som hennes mamma kallade för gnällspiken. Genom att se en hel säsong av sex and the city på en kväll. Genom att gå med på dumma idéer som att göra ansiktsmasker av socker och olivolja. Genom att köpa ett paket cigaretter och kedjeröka på en gunga i Humlegården, även om hon har astma. Tack för att du räddade mig. Serva me, servabote.

Det kan inte vara normalt att bli tårögd så fort jag stängt ytterdörren om honom.

nobody said it was easy, no one ever said it would be this hard