091215

Idag fyller min barndomskompis år. Henne har jag inte träffat sen en dimmig natt, på en tråkig fest för några månader sen. Vi var oskiljbara i ettan. Vi lekte varje dag och uppfann hela tiden nya saker, som grejamackapären. Vi brukade övertala hennes mamma om att få äta på ett tak, man kunde klättra till från hennes gård. Och det brukade vi få. Vi var flickorna på taket. Vi hade en sång och allting.

Sen bytte jag skola och vi försökte hålla kontakten, genom att tvinga pappa cykla med mig dit och vi spelade datorspel och hade picknick. Det funkade ett tag, men till slut tappade vi kontakten helt.

Tills vi träffades en kall dag på tunnelbanen, båda på väg hem från våra praojobb. Hon sa att jag inte hade förändrats alls. Jag sa att hon inte hade förändrats heller. Fast det hade hon. Det hade jag. Det hade vi.

Nu kan det hända att vi skriver något enstaka meddelande på facebook, som är så stelt att jag tycker det är pinsamt.

Konstigt det där med att växa upp. Bli äldre. Växa ifrån varandra. Tappa kontakten.

Kommentarer
Postat av: h a i d i s -

SV: okej :) tack för att du deltog i min "undersökning " hihi!

2009-12-15 @ 19:20:21
URL: http://haidis.se/
Postat av: Stephanie

mira?

2009-12-17 @ 00:34:24
URL: http://puffslime.blogg.se/

Skriv något här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0