110226

Jag vill bort. Nununu. Bort från Stockholm. Bort från tankar i en ensam säng 00.41 på natten. Hit.

110223

Imorgon får jag äntligen träffa honom igen. Han som jag senast träffade i söndags, fast det känns som flera veckor sen. Han med de blåaste ögonen, fast man inte brukar se att de är blå, för att pupillerna är så stora. Han som har de finaste händerna jag någonsin sett på en kille, även om han biter på naglarna. Han som har rätt töntig humor, men får mig att skratta tills jag gråter ändå.

Han som får mitt hjärta att dunka lite extra.

110218

Även om den första var mer oberoende än vad jag är och även om den andra hade större bröst än vad jag har och även den tredje var roligare än vad jag är, så vet jag innerst inne att det är mig han vill ha.


110217

Det är medan jag oroar mig över hans perfekt, som vårt presens kommer bli preteritum.


110215

Medan jag suttit som en fanatisk, svartsjuk flickvän bland gamla bilder och texter skickar han en låt som får mig att känna mig dum för att jag någonsin tvivlat.

100215

Att älska för mycket är det läskigaste man kan göra. Det finns ingenting som kan frambringa samma panik eller ångest. Det finns inte heller någonting som kan få en att må så starkt. Känna sån lycka.

Michela Forni


110213

Han andades tugnt, medan mina ögon var fuktiga.

110211

Att han inte säger något till mig om det, betyder väl att det är något han inte vill att jag ska veta. För han vet hur jag blir.


110210








110206

På väg hem, alldeles för sent, i en full tunnelbana, pussade han mig på pannan, kinden och näsan. Han är bra fin han.

110203

Jag hör fågelkvitter genom fönstret.


RSS 2.0