Jag är en person som överreagerar extremt hela tiden. För minsta lilla grej. Jag vet om det, men kan på något sätt ändå inte göra något åt det och jag vet inte varför. Jag önskar att jag kunde. Men i stundens hetta verkar den där lilla saken så stor att den kommer göra så att mitt huvud exploderar och det blir andra som får ta smällen för det. Jag surar och surar tills jag till slut inte ens vet vad fan det var jag tyckte var så fel. Och jag undrar verkligen hur han orkar med mig hela tiden.

Imorgon ska jag uppleva den friska luften med M och vårat årliga wannabe campingliv. Taggad på att segla, med tanke på att varken M eller jag behärskar den egenskapen. Vi får väl se hur det går. Vi brukar klara oss.

Då var det det här med funderingar.
Min inspiration kommer till mig när jag ligger i sängen och försöker sova. Då är jag inte heller extremt taggad på att resa på mig, sätta på datan och skriva ett inlägg. Jag är inte heller jättetaggad på att leta upp ett block och börja skriva. Så vad gör jag, för att den briljanta idén inte ska lämna mitt minne? Jo, jag skriver upp det i mobilen. När jag nästa dag läser vad jag har skrivit, förstår jag ingenting. Vadå hackspättar? Det enda jag kommer ihåg är att det måste ju ha varit något bra.. eller?

Så detta måste jag väl lösa på något vänster...



Jag tog till och med en bild från mitt köksfönster på ett par hackspättar. Underligt det här med närminnesförlust.

So tell your boyfriend
If he says he's got beef
That I'm a vegetarian
And I ain't fucking scared of him

texter och funderingar helt enkelt

"What's another day?" when we're already getting used to gray.
"What's another day?" when inspiration grows out from this.