100427

Såna som vi med lyckan mitt i sorgen
Vi ställer frågor och jag är trött på mina svar
Men du finns i mina drömmar när jag sover
Jag vill förändra nån av oss
Men jag vet inte hur man gör

Jag andas in och det känns som första gången
Du håller om mig och jag vågar hålla kvar
Vi kanske ljög fast vi sa att det var sant
Vi var aldrig kära i varann
Men det känns precis likadant

Hur ska det gå?
Hur ska det gå?
Hur ska det gå?


100426

Det är redan en månad sedan. En månad sedan vi blev du och jag. En månad sedan jag blev fri. Fri från dig. Det var den största lättnaden jag någonsin känt från den största sorg jag någonsin känt.

för en månad sedan hade jag den bästa veckan jag upplevt framför mig

100422

Jag hade på mig tröjan jag vet att du tycker jag ser bra ut i, i hopp om att få dig att ångra. Ångra allt dåligt du någonsin gjorde mot mig. Ångra hur illa du behandlat mig. Men jag antar att en tröja inte kan göra så mycket.

100421

Well, I'm going home
Downhearted and hoping
I'm close to some new beginning

I know there's a reason for everything
That comes and goes

But so many people are looking to me
To be strong and to fight
But I'm just surviving
And I may be weak but I'm never defeated
And I'll keep believing
In clouds with that sweet silver lining

Most days I try
My best to put on a brave face
But inside my bones are cold and my heart breaks

But all the while something's keeping me safe and alive


100421

Idag kände jag mig fin. Tills en tjej gick på tunnelbanan som var så snygg att jag inte kunde slita blicken från henne ibland. Jag var liksom tvungen att titta på henne.

Hon var inte utmärkande snygg. Hon var den typ av tjej, som slänger på sig något slappt och ändå ser ut som om hon platsar på tv. Hon var den typ av tjej där inte ett hårstrå låg fel på huvudet, även om hon drog handen genom det då och då. Hon var den typ av tjej som inte behöver smink, utan hon strålade genom hennes inre.

och jag känner mig ful äcklig inte bra nog


Frågan är bara om det var för att jag såg den snygga tjejen jag känner så.


100421

När jag skulle gå och lägga mig, kunde jag inte somna. Låg och vred och vände på mig. Ljudet av teven från vardagsrummet, som vanligtvis får mig att vilja skrika av frustration, brydde jag mig plötsligt inte om.

Jag kan inte sätta ord på mina känslor. Jag vet inte vad det är jag känner. Ångest? Stress? Nöjd? När jag skrev att jag inte kände mig sorgsen över oss, trodde jag inte att jag skulle sluta känna allt. 

Har jag blivit känslomässigt bedövad?

100419

We sit silently and watch the world around us. This has taken us a lifetime to learn. It seems only the old are able to sit next to one another and not say anything and still feel content. The young, brash and impatient, must always break the silence. It is a waste, for silence is pure. Silence is holy. It draws people together because only those who are comfortable with each other can sit without speaking.

100415

but you look so good it hurts sometimes

När du tar ett bloss på din cigarett. När du har benan på fel sida. När du har smala jeans och den där pösiga skjortan. När du ler.

100414

Jag förstår dig. Men de verkar inte göra det. Men jag förstår dig.

Du lyssnar verkligen på mig. Försöker hjälpa. Ger råd.
Och jag lyssnar verkligen på dig. Försöker hjälpa. Ger dig råd.

inte som din onda cirkel


100413

Såg precis min reflektion i datorskärmen och tänkte: Shit, sliten människa. Men det är okej, jag har ju typ inget smink på mig. Sen kom jag på att jag faktiskt spacklat på mer än vanligt idag.

Inte riktigt det jag ville få reda på.

100411

Back off loneliness, and hello tenderness
I've been waiting for your call for so long
It must've been hard just to follow your soul
To stick to the road that your heart wants you to go

And as you slide through the door
With your morals on your sleeve
I think it's time for all those morals to leave
So let's get down and freaky baby
Let's get restless baby
Come on get crazy with me


100410

Ett rum ser helt plötsligt mycket mer städat ut, så fort man bäddat sängen.

100409

Vågar inte säga något. För då kanske det ändras. Jag känner inget längre. Det kanske går i vågor. Kanske kommer jag drunkna av en tsunamivåg av känslor. Bara för att jag tror att jag inte känner något längre. Jag kanske redan gått igenom all smärta. Jag hoppas du lider.


och den där känslan av att det ilar längs hela ryggraden upp till nackhåret när någon lägger handen på ens höft måste vara en av de bästa


100407



jag gillar er så mycket

100405

I see your face in my mind as I drive away
Cause none of us thought it was gonna end that way
People are people and sometimes we change our minds
But it's killing me to see you go after all this time

And we know it's never simple, never easy
Never a clean break, noone here to save me
You're the only thing I know like the back of my hand

And I can't breathe without you
But I have to
Breathe without you

Never wanted this, never wanna see you hurt
Every little bump in the road I tried to swerve
But people are people and sometimes it doesn't work out
Nothing we say is gonna save us from the fall out



100404

Efter att ha varit omringad av minst åtta personer tjugofyra timmar om dygnet i en vecka, känner jag mig mer ensam än någonsin. De fick mig att klara mig igenom en vecka. Tänkte knappt på dig. Men nu när jag är ensam är allt bara så jobbigt. Jag vet inte om jag kommer klara av att vara så här ledsen.

RSS 2.0