110627

Det hoppet jag trodde fanns där, raserar plötsligt till marken precis som resterna av mitt hjärta. Jag är så sönder inuti att jag inte vet vart jag ska ta vägen och drunknar i min egen ensamhet. Fyhelvete för ett brustet hjärta.


Kommentarer

Skriv något här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0