När jag skulle gå och lägga mig, kunde jag inte somna. Låg och vred och vände på mig. Ljudet av teven från vardagsrummet, som vanligtvis får mig att vilja skrika av frustration, brydde jag mig plötsligt inte om.

Jag kan inte sätta ord på mina känslor. Jag vet inte vad det är jag känner. Ångest? Stress? Nöjd? När jag skrev att jag inte kände mig sorgsen över oss, trodde jag inte att jag skulle sluta känna allt. 

Har jag blivit känslomässigt bedövad?