När jag vaknade idag, efter att ha tryckt på snoozeknappen lite för många gånger, så kunde jag helt enkelt inte låta bli att le, även om jag bara ville stanna kvar under det varma täcket. Snö låg på träden. Jag reste på mig och kollade ut genom fönstret och såg att det inte bara var på träden. Överallt. Snö. Det som aldrig brukar vara snö innan februari. Det gjorde min dag lite grand.

Sen är te på en långrast med fina människor inte heller helt fel.



Katten verkar hellre vilja stanna under täcket.